Motsatsen till mig är jag. Miriam Bäckström

4 februari – 25 mars 2012

Miriam Bäckström (född 1967 i Stockholm) trädde fram på den svenska och internationella konstscenen i slutet av nittiotalet. Tanke- och bildskärpan i hennes fotografiska arbeten möttes av stor uppskattning, inte minst sedan Harald Szeemann visat dem på Venedigbiennalen 1999. Bäckström använde sig av dokumentärfotografins metoder för att osäkra de gängse konventionerna för bildberättande. Filmscenografier och interiörer från museer och privatbostäder fick stå för de ”karaktärer” som ännu inte var omedelbart synliga i hennes bilder.

Detta intresse – för karaktärer och roller, för figurer och gestalter, för rummet och hur det upplevs – har varit av central betydelse i Bäckströms konst från allra första början. Det genomsyrade också hennes samarbeten med konstnärskollegan Carsten Höller, kanske främst installationen Amplified Pavilion för Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen 2005.

Det är med stolthet Lunds konsthall nu presenterar denna första översikt över Miriam Bäckströms konstnärskap. Utställningen Motsatsen till mig är jag kartlägger återkommande drag i hennes verk, men också – och detta har varit avgörande för urvalet – hennes fortlöpande ifrågasättande av det egna arbetet, från den tidiga fotografiska sviten Dödsbo (1992–1996) till gobelängen med samma titel som utställningen (2011).

Under de senaste tio åren har Bäckström arbetat med flera olika konstnärliga uttrycksformer: fotografi, film, installation, objekt, performance och, allt oftare, text. Hennes fascination för det teatrala har gradvis kommit till ytan. Samarbeten med framstående skådespelare har varit en viktig inspiration och metod, och hon håller som bäst på att skriva en pjäs för Dramaten i Stockholm.

Utställningen i Lunds konsthall lyfter fram Bäckströms senare produktion. Förutom ett urval Dödsbo-bilder innehåller den bara två tidigare fotografiska verk, de sällan visade 29 variationer av ljus och Locations. Tenerife (båda 2002). Ytterligare fotografiska verk i utställningen är de dubbelsidiga affischerna Rebecka som anonym (2004), Irène Lindh (2008) med åtta porträtt av skådespelerskan tagna i exakt samma ögonblick, Negativer (2010–2011), där negativa och positiva delar av bilden ställs mot varandra och, inte minst, de runda fotografierna monterade på runda skivor av klart eller färgat spegelglas i den pågående sviten Speglar (2005–).

Bäckströms första film var Rebecka (2004). Manuskriptet bygger på intervjuer med skådespelerskan Rebecka Hemse, konstnärens egna upplevelser och texter från hennes bok Anonyma intervjuer (2004). Andra filmer i utställningen är Kira Carpelan (2007), som dokumenterar ett års samarbete med en yngre konstnär, och Who Am I?, där en grupp tyska skådespelare framför en text på engelska.

Motsatsen till mig är jag är titeln på en stor gobeläng (2,90 x 10 meter) som bygger på fotografiska bilder av skådespelaren Börje Ahlstedt som Pierrot, i en kostym som återskapats efter Antoine Watteaus målning Gilles (1718–1720). Denna kostym ställs också ut, vid sidan av björnkostym i minkpäls som sytts för en ännu inte fullt utvecklad karaktär. Attraktioner (2010) är en ombyggd affärsvitrin med rött glas, olikfärgade speglar, neonljus och ett urval gåtfulla föremål – på samma gång konstföremål och rekvisita.

Inför utställningen i Lunds konsthall utger Stockholmsförlaget Parallel Production Miriam Bäckströms bok Till Adam, med utgångspunkt i ljudverket Till Adam som uppfördes på Dramaten 2007.