Tilda Lovell

TildaLovell 

Trädkroppen, Österskolan i Södra Sandby, 2015

Inne i hjärtat av Österskolans fritidshem i Södra Sandby ligger ett rum med öppningar på tre sidor som kallas för biblioteket. Man kan kalla det ett genomgångsrum men lika gärna ett nav som binder samman de kringliggande. I mitten av detta rum reser sig Tilda Lovells verk Trädkroppen (2015). Verket består av ett träd ackompanjerat av sex stycken sittstubbar. Trädet är fyra meter högt men det finns ändå gott om rymd ovanför, rummet har ett transparent tak som släpper in ett fint ljus till verket.

Trädet saknar bark, det står blankt och naket som en klenod inburen från världen utanför. Trädet är dött men Lovell ger oss illusionen av att det och dess omgivning är levande. Stammen består av tre segment som sammanfogats på höjden. Bunden fast till trädet finns en bit tjock bark, som en tavla, med ett ansikte. Jag kommer omedelbart att tänka på Sagan om is och eld (A song of Ice and Fire), den populära bokserien av George R.R. Martin. I hans mytologi finns mångtusenåriga träd med inristade ansikten som invånarna i norr tillber. I Lovells skepnad är ansiktet inte lika tydligt, stängt med bara streck för ögon. Från ansiktet droppar sav ner som tårar. Längre upp på stammen sitter också ett oformligt klotlikande objekt, som en knöl eller utväxt, en kvarleva som överlevt stammens renskrapning.

Trädet har flera invånare, som den hackspett som sitter högt upp på stammen, beredd att börja sin rytmiska sång. En räv ligger och sover vid roten, och den utstrålar både trygghet och harmoni. Mer skräckinjagande är den tjocka, närmast drakliknande orm, som slingrar sig från roten upp till toppen. Ormen får mig att tänka på andra litterära referenser. Inte minst till Gamla Testamentet och den lömska ormen i Edens lustgård. Men man kan också se Lovells verk som en miniatyr av Yggdrasil, världsträdet i den nordiska mytologin, och ormen som en version av Nidhögg även om han enligt mytologin håller till vid askens rötter. Längst upp bildar horn ett grenverk, likt ett bo. Även hornen kan syfta till den nordiska mytologin där ett antal hjortar äter av Yggdrasils lövkrona.

Längst ner på en av trädets rötter finns inristade fjäll som tycks tillhöra ormen, eller draken. Det förekommer också ristningar på ett antal olika ställen på stammen. Elever på Österskolan gjorde bilder i en workshop och skickade till Lovell som i sin tur valde ut några av dem och ristade in i trädet. Bilderna är som tatueringar på trädets kropp. Genom sin titel hänvisar Lovell till något kroppsligt och fysiskt. Den blankslitna stammens färg för tankarna till hud vilket förstärker tanken om tatueringar på en kropp. Genom att använda sig av tidlösa inslag lyfter Lovell fram den mytologiska överbyggnad som finns nedärvd i oss, och skapar på så sätt ett verk som vi lätt känner samhörighet med och vördnad inför.

Tilda Lovell är född 1972 i Mölndal. Verksam i Stockholm och Berlin. Utbildad på Göteborgs konstskola 1996-1998 och vid Konstakademin i Stockholm 1998-2003.

Text: Isac Nordgren

TildaLovell    


Faktaansvarig:    
Ändrad: 2018-02-13