Monika Gora

 

Monika Gora

Bönlandet, F-3 skolan Vegalyckan, 2015

Likt guldklimpar som en förbipasserande jätte råkat tappa, ligger Monika Goras figurer
Bönlandet på Vegaskolans gård. Med sitt skimmer lockar de ögat och sticker ut från
omgivningen, särskilt de som verkar sväva eftersom de vilar på små plattformar. De organiska
formerna avtecknar sig med säker kontur mot omgivningen: de syns både i sommarens
grönska och höstens lövhögar, såväl som i vinterns snödrivor – och nog märks det att
konstnären också är landskapsarkitekt.
Under dagtid lyser solen på Bönlandets figurer, under natten är de upplysta från insidan. Med
sina färger, som går från citrongult till glödande orange och syrligt ljusgrönt, leder de
tankarna både till exklusiva ädelstenar och en trädgårdsfest, omgärdad av mer prosaiskt glitter
i form av kulörta lyktor.
Eleverna på Vegalyckan valde titeln Bönlandet, eftersom de i verkets former såg frön och
bönor. Ur ett barns perspektiv ligger det också nära till hands att associera till sagan om Jack
och bönstjälken, där en magisk böna av en slump förändrar livet för Jack, när han upptäcker
en parallell verklighet där han lär känna både jättar och en prinsessa.
Precis som en kraftig bönstjälk bjuder in till att klättra uppmuntrar Bönlandet till interaktion.
Skolans elever lutar sig mot figurerna i polyester, sitter på dem, använder dem som gömställe
och klappar dem som vore de djur.
Samma närgångna förhållande till konsten uppmuntrade Monika Gora till 2007, då hon lät
förbipasserande på Stortorget i Malmö klättra tre våningar upp i en byggnadsställning för att
nå John Börjesons 1800-talsskulptur i brons, ryttarstatyn som föreställer kung Karl X Gustav.
Installationen, som hon kallade Klappa hästen, vittnar om konstnärens sätt att alltid lägga vikt
vid dialog och kommunikation och en övertygelse om att konsten blir till i mötet med sin
betraktare och publik.
Till skillnad från 1800-talets föreställande konst, arbetar Monika Gora i en nonfigurativ
tradition. Äldre tiders ideal, att efterlikna verkligheten och gestalta tillvarons skönhet, har vår
tids konstnärer sedan länge släppt. Formerna och linjerna i Bönlandet blir istället till det vi
vill, eftersom tolkningen är upp till oss att göra.
Bönlandet är gjort med just det här sammanhanget i åtanke: skolgården och barnen som vistas
där. Skulpturen har inte, som var brukligt förr, hämtats fix och färdig från konstnärens ateljé
för att lyftas till en plats som behöver ”förskönas”. Istället har syftet varit att låta konsten stå i
dialog med en särskild plats, att skänka skolgården en ny dimension – och att låta ett lockande
och förbryllande inslag utmana oss, snarare än att behaga oss.

Monika Gora är konceptkonstnär, landskapsarkitekt och formgivare. Hon är född 1959 i Warszawa och verksam i Malmö.

Text: Linda Fagerström

 


Faktaansvarig:    
Ändrad: 2018-02-13