Lunds kommuns konstsamling

Konsthallen köper in  och förvaltar Lunds kommuns konstsamling som finns utplacerad på kommunens olika förvaltningar och institutioner. Inköpen görs av konsthallschefen tillsammans med en grupp politiker. Alla inköpta verk registreras.

Intervjuer Lunds kommuns konstsamling

Ulrika Liljenström, projektsamordnare offentlig konst, intervjuar anställda i Lunds kommun om vilken konst de valt till sina tjänsterum:

Anders Eson Welin
Christer Wallin
Elisabet Kjellander
Ragnhild Holmgren
Vera Lazarevic
Lars Torgny Lasson


Anders Eson Welin, chef projektledning, Lundafastigheter.*
Verk: Viktor Kopp, Self-portrait as a house III
Placering: Arbetsrum

Berätta om målningen, hur kom den hit?

Den här har jag faktiskt varit borta hos er på konsthallen och hämtat. Jag tittade runt bland det som ni hade inne och hade turen att den här fanns kvar. Jag blev ju uppringd av dåvarande konstansvarige på konsthallen och fick veta att den tavlan som då hängde här i mitt arbetsrum skulleflyttas. Den var för fin för att hänga gömd inne hos mig. Den har nu fått en ny placering i Knutssalen, men det gjorde inget då fick ju jag möjlighet att hitta något nytt. Det här var 2010, och året innan gjorde den här konstnären ett arbete på Bardisanen ett, Gruppboende på Norra Fäladen, det var ett projekt som jag var inblandad i, så jag visste vem han var innan jag valde den här målningen.

Då har du haft den här målningen hos dig i tre år, har ditt förhållande till den ändrats sen du först såg den?

Jag gillar den här typen av konst, det är kul att färgen är spilld på duken på vissa ställen.  Jag har flyttat mitt skrivbord, så nu sitter jag mitt emot målningen, tidigare hade jag den inte så direkt framför mig så det är ju en rent rumslig förändring.  Vet du vad, jag kan titta direkt på den, men jag gillar att den inte tittar tillbaka på mig. Jag ser det översta huset som ett huvud och fönstren som ögon. Han håller ett vakande öga över sammanträdesbordet i stället, håller koll på vad som sker där. Det är mitt skyddshelgon.
Har du alltid sett målningen som ditt skyddshelgon?
Nej, det var nu efter som jag visste att du skulle komma som jag började fundera i de banorna.

Hur skulle du se ut som hus?

Jag hade haft blicken rakt fram! Men, det ger ju en spännande riktning när bilden pekar eller tittar åt det hållet.

Varför ska man ha konst på sin arbetsplats?

Det är ju trevligt att ha grejer på väggarna. Kommunen har en stor konstsamling det är ju bra att kunna använda investeringen.  Det var tur att du kom just nu för den här intervjun, om ett år ska vi flytta Lundafastigheters verksamhet till andra lokaler, i nya kommunhuset Kristallen. Där är det mest fönster och öppna kontorslandskap. Då kan jag nog inte ha kvar målningen längre, det känns tråkigt. Det kommer ju bli en helhetsgestaltning där av en annan konstnär. Fast jag ska se om det inte går att få med sig den här på något vis, någon vägg borde det finnas där den kan hänga i ett mötesrum tillexempel.

*Sedan det här samtalet ägde rum har Anders Eson Welin slutat sin anställning i Lunds kommun. Lundafastigheters kontor har flyttat till nya lokaler i Kristallen och konstverket hänger nu på Polhemsskolan.

Christer Wallin, Kommunalråd
Verk: Sture Johannesson, Pot not pot (2005)

Vad är det här för bild?

Jag vet ju att Sture har planterat ett frö i krukan, ett hampa frö. Det har ju varit mycket livlighet kring hans utställningar på Lunds konsthall, senast 2005 då han planterade hampa på innergården och polis ingrep, fast det var vanlig hampa inte hasch som hade planterats. Han har använt den händelsen i den här bilden och jag uppfattar det som att här är han mer provokatör än konstnär.  Sture spelade som att han blivit överaskad av händelsen och den här bilden är en rolig kommentar till det.  Jag gillar färgerna och texten runt om kring som är lite 70-tals hippie inspirerat, det finns ju med i andra verk av Sture, t.ex. den berömda affischen ”haschflickan” som gjordes inför en utställning på Lunds konsthall 1969 som aldrig blev av.  Jag är inte als drogliberal men gillar den här bilden, provokationen och fullträffarna i formspråket. Det här är en modern grej från Sture, som jag känner väl vi har jobbat ihop under mitt tidigare arbete så jag har på det sättet en personlig relation till konstnären.

Har du fått några reaktioner på bilden av personer som besökt dig här?

Jag försöker ofta berätta historien om ”haschflickan” och utställningen som ställdes in redan innan den hunnit öppna och den skandal den orsakade, det är svårt att tänka sig i dag. Oftast är det yngre personer som besöker mitt arbetsrum som inte känner till den här historien. Det är roligt att det finns verkliga händelser och berättelser kring ett konstverk.
Jag har en bild av Sture Johannesson på mitt arbetsrum i hemma också, Fishelangelo, den är från 1975 och den har jag fått genom min far.

Varför ska man ha konst på sitt arbetsrum?

Det ger något att prata om, jag berättar som sagt ofta historierna kring Sture Johannessons utställningar här i Lund. Sen tror jag att man mår bra av det, konsten kan vara både lugnande och exhalterande, det ger en god arbetsmiljö.  När jag fick det här arbetsrummet hängde det här en massa kartor, det var intressant och viktigt för den personen som hade rummet innan mig men jag ville ha något annat. Dessutom tycker jag att det går att se om konsten i ett arbetsrum är vald av personen själv eller om någon annan har bestämt vad som ska vara där. För mig är det viktigt med den personliga kopplingen, inte om verken är värda mycket pengar eller om andra tycker att det är fin konst. Konst på arbetsrummet är avkopplande men samtidigt en markör för vem som sitter i rummet.

Elisabet Kjellander
Socionom, Socialförvaltningen
Verk: Anna Ling, Observationer på öppet hav, Nästan stiltje (1 av 12), Hård bris (6 av 12), Svår storm (11 av 12), 2006, Tusch på papper
Placering: Väntrum, Barnahus

Hur kommer det sig att de här konstverken hamnade här?

Jag och en kollega såg dem och valde dem under en utställning i konsthallen 2007. * Då var jag helt ny i kommunen och visste inte hur det fungerade med konstutlån och liknande. Min kollega och jag hade i uppdrag att inreda lokalerna och vi fick tipset att kontakta konsthallen för att se om det fanns någon konst som skulle kunna passa in hos oss.  Då såg vi den här serien med 12 bilder, och kommunen skulle eller hade köpt in tre stycken av dem. Vi fastnade för dem och fick låna in dem när utställningen var över.  Jag kände inte till konstnären sen tidigare.

Ni har valt att hänga dem i ett allmänt utrymme där många kan se dem, upplever du att de har en funktion här?

Det här rummet används i huvudsak som väntrum men det är väldigt sällan många som väntar samtidigt. Ibland använder vi det också som samtalsrum om det behövs. Konstverken är lugna och behagliga, det är viktigt att det som är i det här rummet inte är konstigt, otäckt eller skrämmande på något vis. Vi har att göra med utsatta barn, så det är viktigt med trygghet och lugn. De här bilderna är vackra och neutrala, de passar rummet.

Tycker du att det är viktigt med konst på arbetsplatsen?

Jag tycker att det är viktigt med konst som komplement till inredningen. De här bilderna är vackra och neutrala, de passar rummet. Vi har bara fått positiva reaktioner på dem, de passar verksamheten. 

*Teckningarna visades i utställningen Jag vill kunna se vad det är Lunds kommuns konstsamling. Nyförvärv den 2 juni – 26 augusti 2007. Deltagande konstnärer: Mats Andersson, Alexander Gutke, Viktor Kopp, Runo Lagomarsino, Eva Larsson, Anna Ling, Sirous Namazi, Annika Ström, Astrid Svangren, Sophie Tottie

Ragnhild Holmgren, rektor Torna Hällstad skola
Hans Hammarskiöld Utan titel, fotoserie 7 st
Placering: Personalrum

Hur gick det till när fotografierna placerades här?

Torna Hällestad skola helrenoverades 2007. Då kunde jag lägga en grund för en god arbetsmiljö. Min tanke var att i en skola händer det så mycket hela tiden, det är liv och rörelse, ständigt full aktivitet och jag ville skapa en miljö med en harmoni och ett lugn. Vi arbetar mycket med bild i undervisningen så mycket av konsten på skolan är barnens egna, men det är roligt att ha konst även avetablerate konstnärer. Jag hade kontakt med konsthallschefen och berättade vad vi ville ha till skolan, konst som var lugn och stillsam, med gestaltande bilder som gick i harmoni med helheten. Hon kom med ett förslag på en serie fotografier.  De köptes in till kommunen från en utställning 10-fotografer som då, 2008 var aktuell på Lunds konsthall. Jag hade en tydlig bild av hur jag ville ha det och var inte riktigt nöjd med ursprungsramarna, men det gick att ordna. Vi satte en list på väggen i personalrummet och placerade fotografierna där. Det blev väldigt fint. Från början stod alla sju bilderna på listen, men för en tid sedan var det någon som tog initiativet att flytta på två stycken till mottsatt vägg, jag vet inte vem det var, men det fungerar också bra att ha dem placerade så. Vi får se om de fortsätter att flytta runt i rummet.

Vad vet du om fotografen?

Ja han har ju ett välkänt släktnamn, men jag vet inte så mycket mer än så. Vi uppmärksammade att han gick bort 2012, då sa jag att” nu har vi sorg”.

Får ni några reaktioner på bilderna från besökare utifrån?

Ja, folk reagerar när de kommer in i rummet, nästan alla kommaterar bilderna. De fungerar som en pendang till naturen utanför, genom det stora fönstret ser man ut över fälten och här i rummet har vi fått in en bit av naturen genom fotografierna.

Varför är det viktigt med konst på en arbetsplats?

Det är viktigt att konsten tillför någonting, oavsett om det är någon av eleverna som skapat eller om det är ett verk av en etablerad konstnär. Det är också viktigt med färg.  Här i våran verksamhet där det händer saker hela tiden är det viktigt att tillföra något som kan ge möjlighet till en paus i allt det dagliga. 
 

Vera Lazarevic
Administrativ chef, Kultur och Fritidsförvaltningen
Verk: Miriam Bäckström, Negativer #9 Rebecka on Stairs
Placering: Arbetsrum

Vad skulle du spontant vilja säga om konstverket?

Från början var jag faktiskt tveksam till att ha det här konstverket i mitt rum.  Den är annorlunda mot de andra jag har haft och har, det är inte en vanlig tavla.  Sen så kände jag mig osäker på hur det skulle vara att ha en person som satt och tittade på mig hela tiden. Det är svårt att läsa av hennes ansiktsuttryck, du vet inte vad hon tänker eller känner.  Men det blev inte så, det är bara positivt.  Jag upplever att det är hemtrevligt att ha henne där. Jag vet att det alltid finns någon här som väntar på mig. Jag tycker väldigt mycket om den och trodde inte att det gick att få en sådan relation till ett konstverk. Det är roligt.

Får du några reaktioner på konstverket av andra som kommer in på ditt kontor?

Många kommenterar den. En vanlig fråga som jag får är ”Är det du”?” Det kanske liknar mig lite, förut när jag hade lugg. När någon visar intresse så brukar jag passa på att berätta lite om konstverket, det jag vet om det.

Tycker du att det viktigt med konst på arbetsplatsen?

Ja! För mig betyder det mycket. Jag har alltid haft konst där jag har arbetat. Det ger balans åt rummet och konsten speglar personen som arbetar i rummet.  Det är en förmån att kunna låna konst från kommunens konstsamling på det här viset. Så var det även i Malmö där jag jobbade innan.  Om man skulle tröttna så kan man ju byta. Det är bra och praktiskt, det går ju inte att göra lika enkelt med konst hemma tillexempel.

På vilket sätt tycker du att konsten i ditt rum speglar dig?

Jag ville ha något som inte hade för mycket färg, något svartvitt. Det av den anledningen att jag ville få en balans till övrig färg i rummet, den på gardinerna till exempel.  Hade det varit konst med mycket färg så hade det blivit en annan känsla i rummet.  Men, jag har två tryck också, med japan inspirerade motiv! * Jag älskar Japan och har rest där så de bilderna speglar också något mer av mig som person. 
Vi ska byta kontorslokaler snart och då kommer jag se till att den konst jag har här flyttar med mig dit.

*Mariana Manner, Skamgreppet och Vattentröst från 1973, tryck på papper


Lars Torgny Lasson
Rektor, Lerbäcksskolan
Verk: Barbro Bäckström, Skärm. Modell till offentligt konstverk på Lerbäcksskolans gård.
Placering: Arbetsrum

Vad kan du berätta om konstverket?

Jag började jobba här för sju år sedan, då fanns den här modellen hos bildläraren. När han gick i pension så fick jag över ta den.  Jag förstod då, på honom och på kollegorna när de ville att den skulle placeras hos mig, att det var något viktigt och speciellt. Sen har vi haft tillfälliga lokaler i och med ombyggnad, därför har vi suttit på tre olika platser, modellen har följt med mig hela tiden. I omgångar har den använts i bildundervisningen och varit i bildsalen för att sedan komma tillbaka till mitt rum. I början så hade den en lite mer framträdande placering men efter alla flyttar så har den landat här på bokhyllan tillsammans med en del andra saker. Skulpturen som finns på skolgården har däremot fått en mer framträdande position på skolgården efter att vi har gjort om. Tidigare var den lite undangömd tycker jag men nu är placeringen bättre. 
För mig föreställer konstverket en rörelse som någon har fångat och frusit. Den tanken kan jag knyta an till mitt arbete som skolledare, allting är alltid i rörelse. Ett ständigt korsdrag. Då gäller det att kunna hantera det och på något vis fixera den här rörelsen.

Vad betyder det för dig att ha det här konstverket på skolan och här i ditt rum?

För ett par år sedan hade skolan 60 års jubileum. Konstverket har ju funnits med sedan dess och har blivit ett slags symbol för skolan.  Även den arkitektskiss, en akvarellmålning som gjordes innan skolan byggdes och som vi har här bär en symbolik. Det är så mycket arbete och tankekraft innan sådana här projekt kan realiseras. Det glömmer man bort ibland och det tycker jag är viktigt att påminna sig om. Det är en lång tidskedja av händelser och erfarenheter som leder fram till i dag, konstverken påminner om det.  Här inne på mitt kontor så har modellen helt klart ett estetiskt värde, i jämförelse med de övriga prylarna i bokhyllan.

Är det någon utomstående som har kommenterat modellen när de har kommit in på ditt rum?

Nej, egentligen inte. Den är ganska oansenlig där den står. Speciellt nu. Tidigare hade den en bättre placering och då hände det att någon nämnde den.  Skulpturen på gården får mer kommentarer, men även den smälter in väl i miljön.  Det kan jag tänka mig är både en styrka och en utmaning för en offentlig konstnärlig gestaltning, att inte bli för anonym och samtidigt inte sticka ut för mycket.

Vad tänker du generellt om att ha konst på arbetsplatsen?

Jag skulle hemskt gärna vilja ha mycket mer konst på arbetsplatsen. Det ger ett mervärde för miljön när det finns en genomtänkt estetisk idé.